Hästförsäljare i ropet.

Häromdagen publicerade ”Hippson” en artikel om att köpa häst osedd från hästhandlare/förmedlare. Det vill säga personer som tar kontakt med vad de tror är en seriös person/förmedlare som har fina, utbildade eller lovande hästar på lager för är en perfect match med kunden. Hästarna finns många gånger i Tyskland, Belgien, Irland eller Holland.

När ska kunderna sluta göra så här?
Jag blir uppriktigt sagt irriterad.

Du har ingen aning om personen i fråga talar sanning, eller hur hästens hälsostatus faktiskt är, många gånger är den en man som sitter på hästen på försäljningsvideon. Tror du att en ung tjej kan inverka på samma sätt som en man?
Det jag menar är då, att den här förmedlaren kanske inte ens har suttit på hästen, förmedlaren kanske aldrig ens sett eller träffat den, men lovar kunden att hästen både är trafiksäker, trygg, storhoppande och snäll med allt. Hästens filmer/bilder/videos vet du inte heller när de är tagna.
Har den tävlat är det inte säkert att du kan ta reda på om resultaten stämmer. Vi i Sverige är bortskämda med dubbla databaser som kan kolla om det som säljaren säger faktiskt är sant. Blup.se och TDB ljuger inte när det kommer till resultat.

Det finns också en anledning till varför dessa hästar erbjuds Sverige, och det är inte för att de är helt rena på röntgen, perfekta i storlek och lynne, framförallt inte om de kostar under 150 000sek.
Det är alltid något ”fel” på dessa individer.

Ja, jag har köpt häst på video, två gånger till mig själv, och jag har blivit nöjd, men hästarna har varit svåra att rida, känsliga och mycket reaktiva. De har dessutom haft defekter på röntgen.
Hade dessa hästar hamnat hos mer okunniga/oerfarna ryttare hade de troligen blivit klassade som farliga eller dumma och man hade börjat leta fel.

Jag vill tillägga att hästarna är köpa från två olika förmedlare. Den ena förmedlaren har jag faktiskt köpt en häst till av, men den fanns i Sverige och jag kunde provrida den. Men samma sak med den hästen. Svår och känslig, och knappt utbildad enligt mig.
Den var sex år gammal när jag köpte och skulle ha tävlat 120. Något jag inte trodde ett skit på när jag provred. Men jag gillade honom och köpte honom. Efter tre år och en karriär som fälttävlanshäst så valde jag att sälja. Detta pga att han blev för het i terrängen och till och med farlig på det viset att han inte hade respekt för hindren.

Caliber - Strzegom (Polen) 2019

Jag sålde honom till en mindre erfaren vuxen ryttare som ville ha en allroundhäst mot dressyr.
Hon hade ett bra system med duktig tränare som skulle trimma honom ett par dagar i veckan.

Jag körde till och med upp honom till henne efter besiktningen och var med första passet på plats.

Jag träffade tränaren som spände ögonen i mig och sa ”jag ringer dig när vi märker saker som du inte berättat om den här hästen”.
Ja gör gärna det svarade jag.

Jag hade nämligen lämnat med en ”manual” till hästen. Där stod bland annat hur en två-veckors period kan se ut, att han gått på mindre lösdrift senaste halvåret för att inte ha överskottsenergi, gått på bete i flock sommartid. Vad han ätit och vilken utrustning jag haft. Jag skrev ner allt jag kunde komma på.

Tränaren ringde en tid senare. Och vet ni vad hennes fråga var?
”Hej, Har du haft problem med att han ställer upp sig under ridning för att kissa men inte gör det?”.
Nej, det hade jag inte. Men jag tar alltid för vanan att ställa in honom en liten stund på box innan ridning. Framförallt på vintern.

Efter nästan ett år insåg köparen att han nog ändå var lite för svår för henne, och hon ringde och berättade att hon ville sälja.
Han såldes och hamnade hos en mycket talangfull U25 ryttare, som nu satsar mot MSVA dressyr.

Hon var dessutom nere och tränade med honom i höstas hos en tränare i området. Och jag var där och träffade dem och fick se hur nöjd min gamla häst är med sin nya pilot.

Varför berättar jag allt det här?
Jo, för om du köper en ”svensk” häst, det vill säga, om den varit i Sverige i åtminstone ett par år, ja då kan du få en helhets historik på hästen. Och det är lättare att för dig som köpare att förstå din häst och framtida partner eftersom säljaren faktiskt känner hästen.

I Hippson’s artikel står det bland annat om två personer som fått för stora hästar mot vad de var utlovade, det hade du som köpare märkt om du faktiskt åkt och provat hästen. Det hade högst troligt varit värt de pengarna och tiden, nu såhär i efterhand. Nu står flera av er med hästar som det är “fel” på. Ja ibland till och med skadade vid ankomst, och den där förmedlaren har gått under jorden.

Jag upplever att många köpare vill fynda fina hästar utomlands, men du som köpare har en undersökningsplikt. Och tar du inte reda på mer om din framtida kamrat än video och mail/telefon kontakt så köper du faktiskt grisen i säcken.
Ibland kan det bli bra, men för dig som är lite oerfaren, leta hästar där du kan få så fullständig historik som möjligt på.

Jag köper inga utländska hästar längre. Jag har tyvärr genom åren sett alldeles för mycket “skit” bland mina egna elevers inköp, och jag har suttit på många av de här svåra och missförstådda hästarna.
Jag vill förtydliga mitt ställningstagande i det här med hästar som säljs till Sverige med prickfritt protokoll för runt 150 000sek. I min värld finns de inte! Men det finns såklart superfina utländska hästar, men då är de dyra!

I mitt nästa inlägg kommer jag skriva om vad jag tycker är viktigt när det kommer att köpa häst.

Caliber - Kungsbacka Rid Klubb