Uteblivet bruksprov.

Ni är säkert många som kan relatera till känslan av besvikelse när man försöker göra alla rätt på vägen men man når ändå inte fram.

I mitt fall så vill jag dela med mig om min resa inför bruksprovet, som nu inte blir av för min del. Och det beror inte på att Kan Go Blue (Sockan) är skadad.
Nej, snarare tvärt om. Han känns superfin!

I skrivande stund är det onsdag. 3 dagar kvar innan ankomstdag på bruksprovet, som de förlängt eftersom det är ovanligt många hingstar anmälda i år. Närmare bestämt mer än 60 stycken, som då ska vara arrangörens max-tak.

Men, när anmälan öppnade så stod det inget om att man var tvungen att vara först till kvarn för att få en plats. Så när jag anmälde mig, en månad innan anmälningstiden utgick, hamnade jag på reserv-lista.

Detta var något SWB uppmärksammade och gick då ut i media att de skulle förlänga provet med en dag så alla skulle kunna vara med.
Det finns ju faktiskt bara ett bruksprov per år, så det känns ju rimligt att man försöker göra plats för alla, de menade också på att det alltid förekommer strykningar och avhopp.

För en vecka sedan fick jag ett mail, där det står att metoden ”En ut, en in” i TDB tillämpas. Det betyder att om en 4-årig hopphäst stryks, så kommer nästa in som är anmäld enligt tid, och sett till min anmälans status är det 4 treåringar samt en fyraåring före mig.

Så, tiden går, och jag får höra från olika håll att det är högst troligt att alla kommer med.
Jag håller då mina två medresenärer på halster, även alla som ska sköta både gården här hemma, men också mina ena medresenärs gård. Jag stryker dessutom mina sex andra starter från Kungsbackas dressyrtävlingar eftersom jag nu kommer behöva resa en dag tidigare och då inte hinner starta de äldre hästarna.

När det är ca 1 vecka kvar börjar jag få en dålig magkänsla. Hur troligt är det med 10 strykningar (oavsett ålderskategori) på sju dagar?

Det är ett stort projekt att lämna en gård i ca sju dagar (om hingsten går bra är man borta åtta till nio dagar) och enligt mig går det inte att vara stand by på det här sättet. Så i morse, efter en del samtal och bollande har jag tagit beslutet att stryka mig.
Trots att jag gjort allt jag kunnat för att göra detta så korrekt jag bara kan.

Jag har visat honom på treårstestet där han hoppade hem ett diplom.
Jag röntgade honom för att se så allt såg bra ut för en fortsatt resa som hingst.
Jag visade honom på rådgivande där de ville se honom vidare för accepterad nivå på bruksprovet (Det är i dagsläget bara 16 stycken som visat på rådgivande av de 60 anmälda i TDB i skrivande stund).
Jag har gjort hals-/hälsoundersöknignen och kollat att det ser korrekt ut samt tagit WFFS test, som är UA.
Han är anmäld i tid.
Han är fotad och bild inskickad innan deadline.

Det känns tråkigt att mitt mål för våren inte kunde uppnås, men jag tycker att när man har med så här unga hästar att göra måste man kunna planera med god framförhållning, vilket det inte är med mindre än fyra dagar till start.

Jag är så tacksam för att de som skulle ställa upp både här hemma men också medföljande har varit så förstående och hållit ut.
Men nu ser vi fram emot en tävlingssäsong istället. Och Breeders i fälttävlan till hösten.
Det som ändå är positivt är att han får verka i Anglo-aveln som han står och går nu, samt att jag är inbjuden att visa honom den 22 april i Linköping på Flemminge Gårds hingstshow. Och vem vet, kanske jag möter någon av er där!

Tävlingssäsongen är igång